Jeg har ikke fået læst Julien Greens dagbog, som findes i en meget rost svensk oversættelse af Gunnell Vallquist. Men her er et citat fra denne, som jeg stødte på for en del år siden - og nu igen:
"Att indtill offret av sit eget liv älska någon vars ansikte man aldrig har sett och vars röst man aldrig har hört, däri består kristendomen. En människa står vid fönstret och ser sneen falla, och plötsligt finns inom henne en glädje utan namn på något mänskligt språk. Hennes innarsta upplevelse i denne oförglömliga stund är et hemlighetsfullt lugn som icke störs av någon timlig omsorg; här är hennes tillflykt, hennes enda tillflykt, ty paradiset är ingenting annat än att älska Gud, ocg det finns inget annat helvete än att vare skild från Gud." (citeret fra Régis Boyer: Människan - vem är hon?)
Ingen kommentarer:
Send en kommentar